Text av Lars Wikander

Under kontakt med Ylva Sass på Länsstyrelsens naturvårdsenhet i augusti 2012 framkom att man ämnade sätta upp en informationsskylt om naturreservatet vid Digesgård norr om Glommen. Jag fick då frågan om jag visste vad namnet Pannebo kom ifrån. Nyfiken som jag är började jag efterforska.

Jag besökte nuvarande ägarna till Pannebo, men de visste inte. Hörde med flera ”härfödda” med samma nekande svar. Ringde Maj-Britt Bennheden som har tio böcker om den lokala bygden bakom sig. Hon hade skrivit något om Pannebo i en av böckerna, men hade inget svar på härledningen av namnet.

Naturnamn!

När det gäller ortnamn över hela världen kan många härledas till naturnamn med anknytning till något speciellt utmärkande i landskapet.

Ordet panna kommer av det fornnordiska hovudhpanna.

Man behöver inte söka länge i ortnamnsregistret förrän det står klart att det finns mängder av ortnamn på -huvud, -panna och -skalle som syftar på berg, klint eller höjd.

Stenshuvud på Österlen, Tjurpannan vid Tanum i Bohuslän, Märrepannan på Kalvön i Bohuslän.

Torkilstöten i Härjedalen heter på samiska Gaallaanåvte. Gaallaa syftar på skalle, panna (jmfr finska kallo, skalle). Andra mera lokala exempel är Dummeskalle (Asige), Yngeredskalle (Askome) och Lunnaskalle (Vessige) som alla är namn på berg.

Förklaringen

Så, en förklaring till namnet Pannabo/Pannebo ligger nära till hands om man tänker på historien.

Stenen till pirarna som byggdes i Glommens hamn hämtades för mer än hundra år sen från stenbrottet vid Pannebo. I dag ses resterna i form av Pannebodammen eller Pannebohålan.
Till en början fraktades stenen med pråmar vilket visade sig vara osäkert vädermässigt. Man byggde 1914 då en smalspåriga järnväg mellan Pannebo och hamnen.

Men hur såg det ut innan stenen bröts? Svaret på den frågan kan vara förklaringen till namnet Pannebo. I boken ”Glommen – ett fiskeläge och dess omgivningar” (Ingvar Karlsson m fl) kan man läsa följande:
Vid Pannebo, ca 2 km norr om hamnen, fanns ett berg som tycktes bestå av sten i tillräcklig mängd och av tillräckligt god kvalitet…
Berget var vidsträckt, men bara 8-10 meter högt…

Kanske anteckningen på registerkortet för Blankepannan i värmländska Älgå skulle stämt bra på berget vid Pannebo också?: ”Namnet av utseendet. Berget är långt, bart och slätt.”

Panneborg

Om torpet kan man läsa i boken ”Morup – torpare, backstugsittare, bönder” av Maj-Britt Bennheden.)

PANNEBO. BACKSTUGA PÅ ALLMÄNNINGEN

Detta hörde till Bölse nummer 2. Magnus Johansson född 1801 bodde här med stor familj. Sonen Nils Petter gifte sig med en danska, som hette Kerstin och det har berättats att han lurade henne att han ägde en stor herrgård. Han kallade den för Panneborg. (Den höga bergknallen kanske liknade en borg? Min anm.) Han sa också att han ägde hela Kollihavet. Det var Kattegatt där han idkade fiske. Ja, den kärleken kan till många knep för att få den tilltänkta.
De fick många barn Nils Petter och Kerstin men flera av dem emigrerade till Amerika och Australien.
Stugan brann ner på 1920-talet. På samma plats är byggt en sommarstuga.

Djur- och växtliv

Pannebodammen, som en följd av stenbrytningen, har också gett upphov till ett intressant djurliv. Anders Winblad är en kunnig kännare av området. Han mejlade till mig:

Djurlivet är intressant, faktiskt mer intressant än man kan tro…
Det mest intressanta är att vi har Sveriges två arter av vattensalamander (större och mindre vattensalamander) i Pannebohålan! Bägge är rödlistade!
Andra amfibier är förstås vanlig groda och vanlig padda.
Rudor är troligen inplanterade i hålan.
Det finns flera arter trollsländor som trivs i hålan, bl.a. brun trollslända, mosaiktrollslända och den stora kungstrollsländan (Sveriges största med en längd av hela 115 mm).

När det gäller fåglar har rörhöna häckat i hålan något år, och man kan både träffa på gråhäger och gräsand i hålan. Ibland har en stenfalk svischat förbi, och även jagande ladusvalor och fisktärnor. Tornfalken ryttlar ofta över heden.
Sedan har vi den sällsynta röda näckrosen, som annars framför allt växer i Mälaren. Vid torrare väder växer det kråkklöver i gräset under björkarna i hålan, vilket bl.a. lockar humlor (främst jordhumla).

På heden runtikring växer det enbär, kråkbär och ljung. Strandkål och krypvide också.
Så det finns mycket att titta på och viktigt att bevara för kommande generationer!

Ja, allt det här kan man fantisera om och filosofera över när man sitter på den vackra bänken med utsikt över Pannebodammen, heden, islandshästarna och havet.

Foto  Lars Wikander